Allt började med den "gröna utredningen"

Under andra halvan av 60-talet och början av 70-talet skedde en snabb expansion av bostäder i Botkyrka. Bostadsområde efter bostadsområde byggdes upp som en del av Miljonprogrammet. Svenska Bostäder rekommenderade efter en utredning att man skulle lösa uppvärmningen av bostäderna med elvärme. Hade man hållit fast vid den linjen hade stora delar av Huddinge och Botkyrka idag troligtvis värmts upp med elelement, men ytterligare en utredning tillsattes. Denna gång var det Västeråsingenjören Halvard Gedung som gjorde utredningen som i förlängningen ledde till grundandet av SFAB – Södertörns Fjärrvärmeaktiebolag - 1969.

Fördelarna med att från ett stort värmeverk pumpa varmvatten till husen var många. Mindre värmeförluster, lägre personalkostnader, billigare bränsle, färre bränsletransporter och lättare att effektivt rena rökgaserna.

Halvard GedungVåren 1970 anställde SFAB sin första man, samme Halvard Gedung som gjort utredningen tackade efter viss övertalning ja till tjänsten som Teknisk Chef. Redan i september samma år kunde han dock titulera sig Verkställande Direktör. Första kontoret var hans egen trerummare i Vällingby.

Till en början hade SFAB en enda panna, en transportabel oljepanna som stod uppe på Albyberget. I oktober 1970 tog man över Visättra Panncentral och kort därefter införskaffades ytterligare transportabla pannor. Verksamheten var igång.

Från olja till biobränsle

Transportabla pannor var en tillfällig lösning och 1972 stod slutligen fjärrvärmeverket i Fittja klart. Vid den tidpunkten var det olja som gällde och förutom byggnation av en oljehamn sprängde man även ut två bergrum på vardera 75.000 kubikmeter för att lagra eldningsoljan. Sen kom oljekriserna och energiskatten höjdes på olja, vilket fick till följd att stora delar av branschen övergick till att elda kol.

Införandet av fjärrvärme var ett avgörande beslut för miljön. Små oljeeldade pannor som tidigare fanns i varje fastighet och förorenade miljön byttes ut mot större värmeverk. Men trots allt släppte även dessa ut föroreningar, vilket i huvudsak handlade om svavel på den här tiden. Diskussionen om kol- och kvävedioxid kom långt senare.
1983 byggdes fjärrvärmenäten i Botkyrka, Huddinge, Salem och Södertälje samman med Igelstaverket som då var koleldat med effektiv svavelrening. Kolets dagar som bränsle var dock räknade. 1991 infördes en koldioxidskatt vilket tvingade fram en omställning till mer miljövänligare bränslen. Vid den tidpunkten hade diskussionen om växthuseffekten pågått några år och skatten las på fossila bränslen som ökar halten koldioxid i atmosfären. Här inleddes nu biobränsleepoken.

Övergången till biobränslen såsom t.ex. flis och tallbecksolja, ledde till kraftiga minskningar av de farliga utsläppen. Även biobränslen producerar visserligen koldioxid, men den förbrukas igen i kretsloppet och under åren har metoden för att rena utsläppen förfinats kontinuerligt och idag är föroreningarna från fjärrvärmen ytterst små i en jämförelse. Fjärrvärmen är en stor del i att Sverige ska klara de nationella miljömålen.

Uppdelning av verksamheten och samarbete över kommungränserna

I och med att ledningen mellan Tumba och Igelsta togs i bruk 1983 inleddes ett samarbete mellan SFAB och Tälje Energi i Södertälje. Som en ytterligare del i samarbetet bildades 1990 Söderenergi som ett rent produktionsbolag. Söderenergi övertog Fittjaverket, Igelstaverket och Huddingecentralen. SFAB behöll dock Skogås Värmecentral, som varit i drift sen 1979, i egen ägo. Idag är Södertörns Fjärrvärme till stor del ett distributionsbolag med en begränsad del egen produktion (10%). Majoriteten av värmen som företaget levererar till sina kunder produceras numera av systerbolaget Söderenergi.

Avreglering

Under uppbyggnadsskedet på 1970-talet och fram till mitten av 1980-talet anslöts i princip all byggnation med det expanderande fjärrvärmenätet. Kommunernas värmeplaner som var en del i den kommunala energiplanen var så hårt styrande att avsteg från fjärrvärmeanslutning vid nyproduktion var ytterst sällsynt. I slutet av 80-talet började den strikta reglering emellertid luckras upp och 1990 hade värmeplanen i Botkyrka en alltmer rådgivande funktion där kunden kunde fritt välja uppvärmningsform. 1992 följde Huddinge efter med skiftning mot att det var kundens långsiktiga kostnader som skulle styra valet av uppvärmningsform. Kommunerna var således flera år före avregleringen av elmarknaden i Sverige 1996 vilken även fick påverkan på fjärrvärmemarknaden då det kommunala monopolet och likställdhetsprincipen i praktiken avskaffades. Idag är det marknaden, dvs kundens vilja samt ekonomin som styr utbyggnad av distributionsnätet.

Nästa steg kan vara en lagstiftning om öppning av näten till tredje part, vilket skulle innebära att de sista resterna av monopol som fjärrvärmebolagen har innehavt försvinner. En statlig utredning kring hur detta skulle kunna gå till pågår och ska vara klar under 2010.

Gladgas

1987 blev SFAB kontaktade av dåvarande Södertörns Renhållningsverk, nuvarande SRV, med frågan om man var intresserade av att vara del av ett samarbetsprojekt för att utvinna deponigas från Sofielunds soptipp. Efter en första utredning kom man dock fram till att den uppskattade mängden var för begränsad för att det skulle bli lönsamt och projektet lades på is. Några år senare, 1989, gjordes emellertid ett nytt försök efter att man fått mer erfarenhet från andra anläggningar. Efter provborrning samt ytterligare utredningar av ekonomin i projektet tog styrelserna i de båda bolagen slutligen beslutet om att projektet skulle bli av. Namnet Glad Gas kommer från Gladö Kvarn, området för Sofielundstationen.

Anläggningen byggde på ett uttagssystem för metan från deponierna, kompressorer och gasrening samt en 13 km lång återföringsledning till Skogås panncentral, som skulle ta tillvara gasen. Vid den tidpunkten gjorde man bedömningen att gasen skulle räcka i ca 10 år, men nu närmare 20 år senare utvinns det fortfarande gas om dock i begränsad mängd.

När man omhändertar gas från deponier gör man en stor insats för miljön då gasen i annat fall skulle ha gått ut i atmosfären och påverkat den negativt. Sen finns även en ekonomisk fördel då gasen ersätter motsvarande bränsle av EO5 och tallbecksolja.

Kyla

1996 fick SFAB en förfrågan om man var intresserad av att ansvara för kylleveranserna till Huddinge Sjukhus. Fram till denna tidpunkt hade företaget enbart siktat in sig på fjärrvärme och dess kringtjänster. Efter flera månaders stötande och blötande i kostnader, riskanalyser, effektbehov och säkerhetskrav följde en offentlig upphandling där SFAB la ett totalpaket på kyla och värme samt inkluderade köp av Huddinge Maskincentral (HMC). Det tog dock fram till 1998 innan kyl-leveranserna kom igång efter en rekordsnabb byggnation av kylanläggningen. Kyla var infört som ett komplement till fjärrvärmen i produktportföljen.

Sedan dess har anläggningen i Huddinge kompletterats med frikyla, nya kyltorn och en kylackumulator om 4000 m3. Våra kylkunder är idag förutom Stockholms Läns Landsting, även Södertörns Högskola, Akademiska Hus, HUGE Fastigheter samt IKEA i Kungens Kurva.

Kraftvärme

Beslutet om att bygga landets största bioeldade kraftvärmeverk vid Igelstaverket togs våren 2007 av ägarna Södertälje, Botkyrka och Huddinge kommuner och innebar kommunernas största miljösatsning någonsin. En satsning som kommer att få återverkningar inte bara regionalt utan också nationellt och globalt. Koldioxidutsläppen minskar med ca 75 000 ton koldioxid/år, vilket motsvarar utsläppen från 25 000 bensindrivna personbilar som körs 1 500 mil per år.

Det nya verket som ska stå klart till årsskiftet 2009/2010 beräknas producera ca 200 MW fjärrvärme och 85 MW el.

Framtiden

Södertörns Fjärrvärmes historia och framtid vilar på en hållbar affärsutveckling där säkerhet, kvalitet och miljö är centrala delar. Företaget har en trygg och stabil bas i fjärrvärmen, men den framtida inriktningen kommer att gå emot bredare energilösningar och -tjänster för ett behagligt och miljövänligt inomhusklimat.